Att träna för tillfället är som att stå på perrongen och vänta på att tåget ska komma. Och nu snackar jag inte Statens Järnvägar. Det kommer i tid och det är bara att hoppa på i farten. Konduktören ställer inga frågor och rälsen är spikrak. Inga solkurvor här inte. Lokföraren tutar och kör.
Målsättningen jag hade i vårvintras, cirka mars månad, var att kunna köra två tjugor på 360 watt i juni (då krälade jag i stoftet på 330 watt). Något försenad (okej, kanske SJ ändå) är jag framme nu. Pannkaksintervallerna, att köra på 360 watt till utmattning, vila fem minuter och sen på't igen tills jag inte orkar mer än 1-2 minuter, blev det inte så många av. Helt enkelt för mentalt utmattande.
Sweet spotting är och förblir min trainspotting. Ett enkelt och gammalt beprövat recept. Det är knäckebröd och vatten. Inte jättekul, men det fungerar.
2 kommentarer:
Förklara gärna sweetspotting så kan jag prova det också efter några tafatta pannkaksintervallförsök
Du lägger den mesta träningstiden mellan ca 88-94 procent av din FTP (Functional Threshold power=den effekt du klarar att hålla en timme). Beroende på var du lägger dig blir intervallerna olika långa, jag är traditionell av min natur och håller mig mest till tjugor, men det kan bli längre varianter också, om jag sänker intensiteten något.
Jag måste väl erkänna att jag oftast ligger ganska högt i intensitet, speciellt under den här tiden av säsongen. Liknar mer ren tröskelträning.
Googla på sweet spot och läs dig less. :-)
Skicka en kommentar