lördag, januari 24, 2009

Samtal med Fredrik Ericsson, del IV

Falun, 9 september 2008.

Säsongen 2007 blev ett långt och lärorikt kapitel, men Fredrik längtade tillbaka till Team Cykelcity och var redo att vända blad och skriva ett nytt kapitel 2008. Det gjorde han också. Ett lite mer färgsprakande kapitel, eller varför inte säga att han målade istället. Grova penseldrag med vitt och rött, men också med inslag av gult och blått… och guld.


Tillbaka till polarna och Team Cykelcity 2008, och ni inledde säsongen med ett läger i Girona?
- ”Japp, i Girona lade jag upp träningen för hela gruppen, vi hade 4-dagarscykler med tre hårda dagar, en vilodag. En eller två av de dagarna var gemensam träning med hela laget och en eller två med egen träning, då man fick välja vad man ville göra. Jag skrev förslag på vad man kunde göra de dagarna. Det lägret var riktigt, riktigt bra. Vi hade tur med vädret, vi hade bra vägar, vi hade bra stämning i gänget. Det var bara klockrent. Vi lyckades träna väldigt, väldigt bra. Vi hade eget hus med pool, men det var i och för sig svinkallt i poolen. Jag skulle ju självklart prompt i och simma. Jag hade simmat någon gång i veckan hela vintern och fick nästan dödsfrysningar i vattnet, jag var så kall, helt blå när jag kom upp igen. Pinade mig igenom tjugo längder i den där poolen.
Vi satt med benen i poolen när vi kom hem från träningen. En återhämtningsdryck och benen i en kall pool. Vi tog hand om det husliga tillsammans, vi delade upp det så att vi hade matschema. Vi gjorde inget städschema, vilket gjorde att det inte blev något städat, vilket i sin tur gjorde att Gustav Alm, vår mekaniker, höll på att begå myteri mitt i lägret. Vi hade inte städat en enda gång och då hade vi varit där i åtta dagar. Det var kaos överallt, matrester i hörnen. Han var så arg och han skällde på oss så det sjöng i väggarna. Jag tar första bästa plan hem om ni inte städar nu!
Det var det ultimata upplägget för att hålla hela säsongen. Tidigare år har vi alltid åkt till Belgien med hårda race och dåligt väder, man är inte direkt tävlingsförberedd när man kommer dit så man får storstryk på tävlingarna och jag tycker bara det blir kattskit av alltihopa. Alla är överens om att det här var bättre, vi kunde koncentrera oss på vår träning, umgås och ha trevligt.”


Det blev en säsong som hette duga. Laget och Fredrik radade upp segrar och känslan i allmänhet var att Uppsalasonen hade höjt sig ett snäpp från föregående säsong. På hemmaplan fanns inte mycket för övriga elitklungan att göra åt honom och även internationellt hävdade han sig bättre. Segern i Ringerike var det ultimata kvittot så långt på säsongen, en tävling vi för övrigt inte hann diskutera särskilt mycket.

Det jag framför allt ville veta mer om var skillnaden mellan 2007 och 2008 rent fysiskt. Vad hade hänt, eller inte hänt? En sak som definitivt inte hade hänt var att han hade blivit sjuk. Den kanske viktigaste faktorn över huvud taget. Bara genom att vara frisk långa perioder är det möjligt att nå nya höjder.

Hur länge har du varit frisk?
- ”Jag har inte varit sjuk sedan jag blev frisk 25 september ifjol. Så jag räknar med att vakna VM-morgonen med halsont. Jag har aldrig haft ett år med så lite sjukdomar. Så det har funkat otroligt bra. Det är många små detaljer som gör det. Till exempel nu när vi flög till och från USA med laget. Jag hade med mig handsprit som jag smörjde in händerna med så fort vi skulle äta eller nånting, så att jag dödade bakterierna. Sedan hade jag med mig en sån här (öppnar kylskåpet och visar en flaska Jägermeister) som jag gurglade i halsen varje gång efter att ha suttit i planet eller varit ute bland folk. Självklart tvätta händer så fort man kan det. Jag tar alltid c-vitamin och zink i samband med sådana saker, så man verkligen ger sig på bakterier och virus så fort som möjligt. Det sägs ju att när virus sitter på slemhinnorna, precis när man just fått det, kan man döda det med en så enkel sak som alkohol. Så fort virus har fått fäste i kroppen så finns det ju inget botemedel mot det.”

Lugnets vetenskapliga institut (LIVI) i Falun är ett ställe som Fredrik och många andra elitcyklister besökt genom åren. Där kan de med hjälp av den bästa tänkbara tekniska mätutrustningen och duktig personal få reda på vilken fysisk status de befinner sig i och kunna jämföra med tidigare tester för att se vad som hänt sedan sist. I testlaboratoriet går det att mäta allt från maximal syreupptagningsförmåga och mjölksyratröskel till att göra olika sorts styrketester och teknikanalyser.

Hur har testerna på LIVI gått?
- ”Jag testar mig inte så mycket själv längre i och med att jag har effektmätaren. Det finns inte så stort behov av tester då. Det är det som är så bra med effektmätare, du testar dig själv i princip varje gång du tränar eller tävlar. I och med att jag satsade en del extra på syrerupptagningsträning, sprang en del på löpband i vintras för just det ändamålet, ville jag se om det hade gett något resultat. Det är ganska tidseffektiv träning och jag kände att jag ville minimera träningstiden. Syreupptaget kan man ju inte mäta med effektmätare, för att se om det blivit bättre.
Jag körde en bit in på 505 watt, ungefär tre minuter in (varje ramp varar fyra minuter). Samtidigt visste jag att jag var i bra form, tempoloppet (11 km) på Hammarö 3-dagars till exempel hade jag 440 watt i snitt på och då vet jag att det är bra.”


Du har tagit ett rejält kliv, eller hur?
-”Det är absolut inget jättekliv, men samtidigt har jag blivit bättre i år, det är jag helt övertygad om. Det är inte bara fysiskt, utan en annan känsla för åkningen tack vare säsongen i Holland. Men jag är ändå lite förvånad över den fysiska utvecklingen jag hade till i år. Hade jag varit en utomstående tränare till mig själv hade jag inte förutspått den. Det är lite överraskande. Jag tror det beror på flera olika saker. Dels har jag inte varit sjuk. Jag tror det har varit bra för mig med den här syreupptagsträningen, jag tror lägret i Girona var jättebra. Där fick vi verkligen till det träningsmässigt. Man kan inte leva på det hur länge som helst, men vårsäsongens framgångar berodde mycket på det.
En annan viktig del som kanske mest bidragit till den stora förbättringen är mina blodvärden. Genom alla år som jag cyklat och även sedan jag flyttade hit till Falun och tagit blodprov på högskolan har mitt hb-värde legat kring 130, haft 140 som bäst och 121 som lägst och så vidare, och alltid fått höra att jag måste äta mer järn. Så jag har ätit Duroferon, som är ett ganska starkt järntillskott och blivit dålig i magen efter tag, ledsnat på det efter två veckor och skitit i det. Ett halvår senare vid blodprov, samma sak igen. I år har jag slutat med de starka tillskotten och bara köpt Hemofer, som finns på apoteket och är mycket svagare, men jag har ätit det hela tiden. Det började jag med i princip första januari och i år har jag tagit två blodprov och inte varit under 150 någon gång. Mitt hematokritvärde har hela tiden legat kring 39-41 tidigare, medan jag nu haft 44 och 45. Jag har gjort samma förbättring som en normal cyklist med bra värden gör med bloddopning, så det är inte undra på att jag känt mig starkare. Där ligger mycket av den oväntade prestationsförbättringen. Å andra sidan, då skulle man ju kunna förvänta sig att syreupptaget blivit bättre också, men det var det som gjorde mig besviken när jag testade mig på LIVI. Visserligen körde jag längre än någonsin tidigare, men syreupptaget var bara lite bättre. Tidigare har jag haft 5.7 liter i syreupptaget, nu kanske det var 5.8 liter, men det var inte mer än så och jag var faktiskt ganska besviken över det. Jag hade hoppats på att förbättra mig två deciliter, kanske ännu mer, det hade varit härligt och något jag nästan trodde på, men trots all tid på syreupptagsträning och mitt förbättrade blodvärde tack vare att jag varit kontinuerlig med järntillskottet, så var det inte så stor skillnad i syreupptaget. Jag tyckte det var förvånande, men där ser man också hur oberäknelig den mänskliga kroppen är, man kan inte förutse allting.”

En fortsättning med guldskimmer följer...

1 kommentar:

Caroline sa...

Fasen nu blev jag taggad att förbättra mina värden jag också. Har tidigare legat mellan 135- 145i B- Hb. Numera runt 120... är STOR skillnad i syrebärande transportkapacitet det!!!!! Han har en poäng där Fredrik :)