onsdag, januari 28, 2009

Samtal med Fredrik Ericsson, del VII

Falun, 9 september 2008.

Efter guld på SM-tempot var det några dagar senare dags för linjeloppet, en tävling som Fredrik inte hade några problem att ladda om för.

- "Nej, jag var självklart sugen på att göra något bra på linjet, men nu blev det inte så. Jag hade kanonben den dagen. Jag brukar ha problem i slutet av lopp, jag är inte jätteuthållig, vilket säkert har att göra med att jag inte har samma träningsvolym som många andra, men den dagen hade jag bra ben även i slutet. Nia på SM-linjet är inget jag är missnöjd med. Jag var den enda i topp tio som inte körde i ett UCI-lag."

Du ställde även upp i Mörksuggejakten och Finnmarksturen, hur var det?
- "Lite överraskad är jag ändå över de två MTB-loppen jag körde, framför allt Finnmarksturen, att det inte bjöds på större motstånd. Att Emil skulle stå för det största motståndet var ingen överraskning, men att det skulle vara tolv minuter eller något liknande till trean… Det är ju helt vansinnigt.
Det är förvånande att se ändå, att tekniken sitter så pass bra. Jag hade inte rört mountainbiken sedan jag gick i mål på Mörksuggejakten 2007 förrän veckan efter SM här i Falun. Första passet stack jag ut med Jens och Mattias Nilsson och vi körde på Nilssons egna träningsstigar som är ganska knöliga stigar borta vid hans sommarstuga. Efter en timme kändes det hur bra som helst, sjukt hur det sitter i ryggmärgen, fast självklart märker man ju att så fort man blir trött så fallerar det fullständigt. Men så länge man är fräsch så sitter tekniken, bara pang! Har man en gång bara lärt nervsystemet så sitter det oftast."


Fredrik gjorde starka framträdanden internationellt när han visade framfötterna i Irland runt, med bland annat en lång soloutbrytning nästan hela den andra etappen, och slutade tvåa efter Garmin-Chipotles Lucas Euser i Univest GP, Pennsylvania, USA.

Hur viktig var Irland runt för uppladdningen till VM-tempot?
- "Mycket viktig. Jag kände verkligen att jag ville ha ett etapplopp och blåsa ut benen ordentligt en knapp månad innan VM. Resan till USA var planerad innan, men den hade jag eventuellt tänkt skippa för tidsomställningar och allt det som långväga resande innebär, men samtidigt kände jag att det verkade väldigt kul och det skulle bli en för säsongen sista resa med gänget och vi hade skitkul i USA också. Det var helt rätt, även om jag kanske känner mig lite seg och hängig efter jetlag, men det kan det vara värt.
Det var kul att uppleva amerikansk cykelsport. Jag blev positivt överraskad, fast jag redan innan hade en bra bild av hur det är där, och dessutom skulle jag även kunna tänka mig att tävla för ett amerikanskt lag, för det är en viktig marknad för den fortsatta professionen. Det kan vara bra att vara känd i USA."


När fick du reda på att du skulle få köra VM?
- "Jag fick reda på VM-uttagningen ganska tidigt. Jag tänkte först att jag inte skulle få höra ett ord om det förrän efter OS, men sen ringde Hampe bara tre veckor efter SM och sa att det är lugnt, du får köra. Det var jäkligt skönt, för då kunde jag börja fokusera på det. Även om det inte hade blivit så annorlunda ändå eftersom jag hade tänkt toppa mig till SM i långlopp och träningen inte hade sett så annorlunda ut som man kanske kan tro. I båda fallen handlar det ändå om att hålla hög fart länge.

Gustav anses som solklar och när jag såg Thomas på första tempot i Tour de France och han körde så bra tänkte jag att där rök min plats, men sedan några dagar efter det så fick jag beskedet. Jag tror att Thomas inte ville köra det. Jag hoppades att Hampe skulle resonera så, men jag trodde väl att han skulle spela ett säkert kort, så det var en positiv överraskning, att han vågade satsa på mig."


Med dryga två veckor kvar till VM-starten i Varese frågar jag den svenske tempomästaren hur finslipningen ser ut, och får följande svar.

9 september: Lättare återhämtningsträning.
10 september: 2 timmar med lite korta intensitetsgrejer.
11 september: Sweet spot 45-60 minuter ett block och sen köra tre stycken 30-sekundersintervaller.
12 september: Lugn träning.
13 september: Tävling, Anundsloppet.
14 september: Tävling, Sista chansen, får se hur hårda tävlingarna blir, eventuellt cyklar jag hemåt en bit efter ett eller båda de loppen, på tempocykeln.
15 september: 5-6 timmar distans.
16 september: 5-6 timmar distans.
17 september: Vilodag, reser till Italien.
18 september: 1-2 timmar, få ett varv på tävlingsbanan.
19 september: 4 st 4 min partempo med Johan Lindgren, en bit över tröskel.
20 september: 1½ timmar ganska lugnt + högkadensövningar.
21 september: Träningstävling i mer eller mindre full speed på tävlingsbanan, 24 km.
22 september: Drygt 5 timmar distans, ett pass där jag verkligen noga får känna efter hur hårt jag ska köra.
23 september: Vila.
24 september: Tävlingsuppvärmning.
25 september: VM.


Ja, VM blev det och många med mig satt säkert klistrade framför Eurosport och följde Fredriks och Gustavs framfart. 20:e respektive femte plats blev facit för den svenska insatsen. När jag smsade Fredrik efter loppet och skrev att jag tyckte han såg väldigt taggad ut på startlinjen fick jag följande svar:

"Var hyfsat laddad... 300 meter efter start hade jag kommit in i en vad jag tyckte bra rytm och gått ut löst, typ 380 watt. Kollade ner på SRM och det stod 620 watt. ;)"

Helt förståeligt att det kan vara en smula svårt att hålla huvudet kallt när man har Leipheimer, Zabriskie, Millar och andra tempomonster bakom sig i startlistan. 2:27 efter tämligen överlägsne segraren Bert Grabsch får anses som mycket bra jobbat.

Fortsättning följer...