Jag är kär i Tom Cruise

Så, då var det sagt. Out in the open. Ingen idé att smussla med det längre. Likt Kelly McGillis "Charlie" föll jag som en fura för Tom Cruise "Maverick" i Top Gun 1986. Då var jag nio år. Det kom att bli ett långvarigt kärleksförhållande, minst sagt. Visst har vi gått igenom stormiga perioder av soffhoppande vansinnigheter hos Oprah och tröttsamma scientologibekännelser, men på det stora hela har vi ändå klarat oss bra. Jag vet inte vad det är med Tompa, men han har DET för mig. Jag kan inte förklara det bättre. Star quality. En skådespelare med en sällsynt förmåga att välja rätt filmer. Det finns alltid undantag som bekräftar regeln, och i hans fall är det fler än en, men det är inte så konstigt med tanke på att filmkarriären pågått i snart trettio år. Ingen annan skådespelare kan locka mig till en film enbart med sin egen närvaro, möjligtvis med Russell Crowe som ett undantag. Min fru hävdar bestämt att det här är mer än platonisk kärlek, men som Cruise själv tvingats till under karriären måste jag naturligtvis också dementera sådana rykten. Det är nog med elektricitet i luften när jag ser honom på vita duken.