Att hafva, eller icke hafva strumpbyxor...

Alve har väldigt tjusiga strumpbyxor. Ett par mörkblå och ett par ljusblå. De ljusblå är riktigt fina. Jag är lite avundsjuk. De verkar så sköna och praktiska. Nu när jag är pappaledig kanske jag också kan få ha på mig strumpbyxor? I alla fall hemma... Det är väl inte för mycket begärt? Finns det snygga strumpbyxor för män? Det måste det göra. Hamlet sprang ju runt i strumpbyxor, visst gjorde han? Jag reciterade Shakespeare med bravur i gymnasiet, så jag har liksom redan strumpbyxorna halvvägs upp till knäna!
Hittar jag ett par som matchar Alves skulle det vara kul att dyka upp på babysången i strumpbyxor. Jag kan se det framför mig. Alve sitter framför mig på golvet i skräddarställning och jag bakom, likadant, han i ljusblått och jag i mörkblått, eller vice versa. Vi kan variera från vecka till vecka. Och så sjunger vi tillsammans. Eller reciterar Shakespeare!

"Att vara eller icke vara, det är frågan:
Månn' ädlare att lida och fördraga
Ett bittert ödes styng och pilar eller
Att ta till vapen mot ett hav av kval
Och göra slut på dem med ens. — Att dö —
Att sova — intet vidare — och veta,
Att uti sömnen domna hjärtekvalen
Och alla dessa tusental av marter,
Som äro köttets arvedel — det vore
En nåd att stilla bedja om. — Att dö,
Att sova, sova! Kanske också drömma?
Se, däri ligger knuten! — Ty i döden —
Vad drömmar i den sömnen månde komma,
När stoftets tunga skrud vi kastat av,
Det tål att tänka på..."

Ja, den fortsätter en bra bit till, men det får inte bli för mycket finkultur på en och samma gång.