Jag har aldrig tränat mer ensidigt och grenspecifikt. Extrem minimalism. Med mer timmar till förfogande skulle upplägget säkerligen se annorlunda ut. Distanspass, löpning, styrketräning och kanske till och med skidåkning. Nu har jag inte den tiden. Det blir fyra timmar i veckan, tre ibland. Då vill jag ägna den tiden åt det som gör mig till en bättre tempocyklist. Tröskel. Under, på och över. Sällan över hittills, men vintern är ju lång.
Fyror har jag lagt på hyllan. Inte för gott, men jag gillar dem icke. Syreupptaget är taket, men jag tror jag klarar mig med lite lägre takhöjd om bara tröskeln är hög nog. Det känns som jag kan kontrollera träningen bättre med tröskel också, blir mindre sliten. I alla fall nu, när jag subtrösklar. Dock skulle kroppen kanske må bra av lite variation, så någon månad framöver blir det möjligen fokus på syreupptag. Jag går helt på känn. Har inte skissat upp någon plan över huvud taget. Planlöst irrande, som någon skrev. Det får duga. Det passar nu.
Gravel-distans och Le Peloton
2 dagar sedan
3 kommentarer:
Vi irrar väl rätt mkt i tillvaron över lag just nu. Så det passar ju fint med irrande i träningen också. ;-)
Just idag så satte de upp en artikel om TEMPOTRÄNING på PezCyclingNews som riktar sig till den tidspressade atleten. Kanske de hört om dina vedermödor ända över sjön och ville säga något?
Bättre träna på instinkt än inte träna alls. De mest rudimentära träningsstruktureringarna som Borg-skalan bygger ju på känsla. Kolla din PP (PulsePower) så har ett enkelt riktmärke för om/hur det funkar med irrandet.
Sweet spot, säger de. Säg något jag inte vet. ;-)
Ja, ska kika lite mer på Pulsepower, tack för tipset.
Skicka en kommentar