Inställt mys

Efter fredagskvällens mördarpass i bassängen på sjukgymnastiken hade jag tänkt mig ett lugnt, mysigt pass på tre timmar idag. Det gick väl sådär. Mötte upp med tre racerkillar vid Alltank och blev ganska snart varse att jag skulle få trampa på ordentligt. Vi rullade ut på Timmervägen och satte kurs mot ytterst sexiga E14. Väl där var det bara att börja mata. Dubbdäcken på min MTB var utbytta mot sommarvarianter, men jag ska erkänna att det såg roligare och lättare ut på racer. Det var svårt att höja tempot när det var min tur att köra. Evigt unge Robert Edin imponerade som vanligt. Rickard höll fint tempo i backarna och Christer H var stabiliteten själv. Jag var måttligt imponerad över hur det kändes själv, men jag fick en bra genomkörare i alla fall. Robban tippade Oscar Freire som vinnare i eftermiddagens Milano-San Remo och det visade sig vara mitt i prick. Spanjoren är grymt påpasslig i de avgörande spurterna. Alessandro Petacchi gjorde en slät figur och orkade inte ens ta sig förbi lagkamraten Erik Zabel i slutstriden. Ale-Seg, snarare än Ale-Jet.