Östgötaloppet

Så, det har tagit lite tid att få en stund över till att skriva om premiären. Det finns trots allt viktigare saker än den här bloggen, såsom familj och träning. Fredrik kom på den lysande idén att lägga in ett 5-timmarspass på schemat idag, men det gick alldeles utmärkt, så jag får helt enkelt fortsätta lita på honom. ;-)
Östgötaloppet var det ja, vad ska jag säga om det. Tja, det gick... Bra. Förhållandevis i alla fall, med tanke på att jag är en segelbåt fortfarande. Det fanns grabbar i klungan som hade lite mer speed i benen än jag, om man ska uttrycka saken milt. Inte så konstigt, många av dem har flera tävlingar i benen från kontinenten. Skillnaden från ifjol personligen är att jag tyckte att jag kunde röra mig bättre i klungan, klarade den höga farten bättre och... Nej, det tar väl slut där den här gången, det finns minustecken bakom insatsen också. Hade rätt taskig timing i körningen när jag låg högt uppe, hittade ingen rytm i att följa attacker och göra något på egen hand, hamnade lite fel. Men allt sånt blir självklart bättre ju fler lopp jag kör. Fixade som sagt kantvidsåkningen och den höga farten bra, men saknar ännu klippet och den högsta farten i benen. Snittpulsen på 141 skvallrar om att alla cylindrar inte är igång ännu.
En 32:a plats är inte mycket att hänga i julgranen, men jag har en liten ursäkt i att jag hamnade mitt framför en vurpa med 1½ km kvar och tappade kontakten med klungan efter min snygga inbromsning som fick hela cykeln att svaja som en magdansös. Brassade på med full gas och kom ikapp klungan inför spurten, men hade bränt mitt bästa krut då, tyvärr. Fick nöja mig med att rulla i mål med halvsura ben.
Dubbeltempo i Stockholm nästa helg, Smack på lördag och Hofvet på söndag. Då blir det åka av! Det lovar jag!