Skandisloppet är en historia för sig, jag gjorde vad jag kunde för att skapa något, men det hela blev en ganska meningslös utbrytning på egen hand. Jag vände mig om efter attacken i förhoppning om att någon annan var sugen på ett litet äventyr, men icke. Luckan växte dock ganska snabbt och jag bestämde mig för att trycka på lite. Skönt att slippa klungan att tag om inte annat. Tyvärr hände inte mycket där bakom, förutom att flera stycken passade på att stanna för kisspaus. Så småningom organiserade sig klungan och halade in mig utan problem. Tävlingen fortskred rätt okej för mig, fick fin hjälp av mina lagkamrater att avancera i klungan om jag ville det och langningen gick felfritt från bilen. Problemet var att jag förmodligen drack på tok för mycket, för plötsligt satt jag där mer kissnödig än aldrig förr. Det hela fick för stora proportioner och tillslut fick jag inte ens ut en enda droppe även om viljan fanns där. Ja, ni hör, vilka problem man kan ha. Var tvungen att kliva av när vi nådde de sista varven inne i Uppsala för att lätta på trycket. Den något smärtsamma processen tog en kvart ungefär. Förhoppningsvis har jag nu lärt min läxa vad gäller vätskeintag vid långlopp och kallare väder. Lördagens GP blev en besvikelse. Benen var inte alls så trötta som jag trodde, men ändå blev jag sittandes i den sista delen av klungan i stort sett hela tiden. Varför? Jag vet inte. Jag saknade rätt inställning, rätt aggressivitet. Genomför jag ett lopp till på samma sätt som igår så slutar jag omedelbart med det här. Jag skämtar inte. Då får det räcka. Då har jag inte där att göra. Till sist vill jag bara gratulera Klas Kullman och Lars Bleckur till fina placeringar båda dagarna. Klas har tagit rejält kliv framåt och det fick han betalt för den här helgen. Min 20-årige rumskamrat Lars Bleckur gjorde sina första landsvägstävlingar någonsin, men det kunde nog ingen tro. Inte jag i alla fall. Körde helt respektlöst (i positiv bemärkelse) och tog för sig på precis rätt sätt. Grymt stark och med en suverän inställning. Jag ska ta med mig vad jag såg av honom och ta mig i kragen själv till nästa gång.
måndag, maj 14, 2007
Man eller mus?
Skandisloppet är en historia för sig, jag gjorde vad jag kunde för att skapa något, men det hela blev en ganska meningslös utbrytning på egen hand. Jag vände mig om efter attacken i förhoppning om att någon annan var sugen på ett litet äventyr, men icke. Luckan växte dock ganska snabbt och jag bestämde mig för att trycka på lite. Skönt att slippa klungan att tag om inte annat. Tyvärr hände inte mycket där bakom, förutom att flera stycken passade på att stanna för kisspaus. Så småningom organiserade sig klungan och halade in mig utan problem. Tävlingen fortskred rätt okej för mig, fick fin hjälp av mina lagkamrater att avancera i klungan om jag ville det och langningen gick felfritt från bilen. Problemet var att jag förmodligen drack på tok för mycket, för plötsligt satt jag där mer kissnödig än aldrig förr. Det hela fick för stora proportioner och tillslut fick jag inte ens ut en enda droppe även om viljan fanns där. Ja, ni hör, vilka problem man kan ha. Var tvungen att kliva av när vi nådde de sista varven inne i Uppsala för att lätta på trycket. Den något smärtsamma processen tog en kvart ungefär. Förhoppningsvis har jag nu lärt min läxa vad gäller vätskeintag vid långlopp och kallare väder. Lördagens GP blev en besvikelse. Benen var inte alls så trötta som jag trodde, men ändå blev jag sittandes i den sista delen av klungan i stort sett hela tiden. Varför? Jag vet inte. Jag saknade rätt inställning, rätt aggressivitet. Genomför jag ett lopp till på samma sätt som igår så slutar jag omedelbart med det här. Jag skämtar inte. Då får det räcka. Då har jag inte där att göra. Till sist vill jag bara gratulera Klas Kullman och Lars Bleckur till fina placeringar båda dagarna. Klas har tagit rejält kliv framåt och det fick han betalt för den här helgen. Min 20-årige rumskamrat Lars Bleckur gjorde sina första landsvägstävlingar någonsin, men det kunde nog ingen tro. Inte jag i alla fall. Körde helt respektlöst (i positiv bemärkelse) och tog för sig på precis rätt sätt. Grymt stark och med en suverän inställning. Jag ska ta med mig vad jag såg av honom och ta mig i kragen själv till nästa gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Allt sitter i huvudet. Fan, du har ju papper på att du är bra!
Piss också! Synd...allt du laddat och förberett dig. Men det vänder. Om inte annat så kommer du antagligen visa vem som är en jäkel på tempo innom en snar framtid. Kämpa på. Det blir bättre.!
Säg till mig nästa gång du ska på utflykt så hänger jag på. Det är alltid trevligt med sällskap?
Vi säger så, Henrik, mycket roligare att bli gipsade tillsammans.
Ja, och sitter man framför klungan så slipper lättare undan vurpor. Det finns egentligen ingen nackdel med att vara före klungan. Blir man gipsad av en lång utbtrytning så kan man vara nöjd med dagen. Jag skulle ha gjort som dig och kört ifrån.
Skicka en kommentar