Egoistiskt vacuum

Det nya livet går bra så länge tillvaron rör på sig, men när den saktar ner som den ofta gör på söndagar, som idag, blir jag lite orolig i själen. Tankarna, som tidigare kretsat kring träning och kommande tävlingar, flyter nu bara ut i en oigenkännlig svart materia. Lite överdrivet kanske, men jag blir tankemässigt rastlös. Får hitta andra grejer att underhålla egot med helt enkelt. Eller kanske utplåna det istället? Vad ska jag med egot till? Ja, ja, det är lättare sagt än gjort ändå. Något mer svårbesegrat får man leta efter.