Pissa i motvind

Det blir sällan som man tänkt sig. Istället för cykling i Tidaholm bestämde vi oss för att åka ner ändå och försöka göra en semester av det hela. En stressfri, lugn och avkopplande tid tillsammans utan att behöva tänka på starttider, när det är bäst att äta, sova och så vidare. Nu har det gått tre dagar och vi har knappt varit utomhus. Vädret har varit minst sagt bedrövligt och Noah har haft hög feber sedan måndag kväll. Han är, helt förståeligt, trött och less på tillvaron. Tyvärr sätter det sina spår hos hans föräldrar också, så livet här i Tidaholm är väl inte helt peachy. Så snart grabben kryat på sig lämnar vi den här skiten bakom oss och drar vidare till huvudstaden. Den har förhoppningsvis lite mer att erbjuda.