Oväntat

Heat (1995) har länge tillhört en av mina favoritfilmer. Jag såg den första gången på bio i London med pappa och jag tror han kan hålla med mig när jag säger att det var en oförglömlig upplevelse. Vi visste nästan ingenting om filmen då, bara att Robert De Niro och Al Pacino fanns med i rollistan och att Michael Mann regisserade. Om jag inte minns fel såg jag filmaffischen på en Londonbuss och blev intresserad. Vi såg den mitt på dagen, i en folktom biosalong, men filmduken var stor och ljudet det allra bästa. Filmen är tre timmar lång, men den kändes som en timme. Det är sällan jag blivit så uppslukad av en film som jag blev då. Fängslad från första till sista scenen.



Soundtracket är också helt magiskt.



Jag tror till och med att jag bloggat om Heat förut, nu när jag tänker efter. Orkar inte kolla, ni får stå ut med det i så fall.