Söt

Det blev 8-2:or. Fem stycken. Precis som utlovat. Vägen mellan Bergsåker och Kovland lämpar sig ypperligt för dylika aktiviteter. Förutom en störande bilkö och en långsam dumper som jag efter viss möda kunde cykla förbi gick träningspasset smärtfritt. Eller ja, smärtfritt var kanske ett dåligt ordval, men ni förstår säkert vad jag menar. Det gjorde precis så ont och smakade precis så sött som det ska göra när man kör sweet spot-intervaller. Jag var på väg att förivra mig en bit in i tredje (det var ju så kul!), men lyckades lägga band på mig själv och lättade lite på gasen.
Strax innan jag gav mig ut fipplade jag med tempostyret. Ville testa nåt nytt, vara lite crazy. Så jag vred upp tempopinnarna åtskilliga grader för att leka Leipheimer där ute, men det blev ingen succé. Ändringen resulterade förstås i att handledsstöden hamnade för lågt, vilket inte alls var särskilt skönt. Efter ett kort stopp återställde jag ordningen och kunde börja träna på riktigt.