The end

En helt overkligt lång dag tycks äntligen vara på väg mot sitt slut. Jag trodde aldrig jag skulle komma iväg från jobbet. Tiden stod stilla mitt på dagen. Det måste den bara ha gjort. Jag pratade och hostade och pratade och hostade och pratade och hostade och... Ja, så fortsatte det bara, medan tiden stod stilla. Livstidsdom med headset på huvudet och rabblande av telefonnummer kändes det som.
Märkligt det där, hur olika tid kan upplevas. Mycket hade väl med hostan att göra gissar jag. Tror aldrig jag blir av med den. En kollega gissade på lunginflammation härom dagen. Själv funderar jag på kol. Jag skrev om hosta på bloggen den 8 november, det har gått tolv dagar sen dess. Imorgon ska jag upp halv fem och äta frukost för att hinna till jobbet. Ja, vi är populära, det ringer folk då också.