Det går långsamt här på bloggen. En avspegling av livet just nu. Det händer inte mycket. Jag jobbar långa dagar, långa kvällar och långa nätter. Jag umgås med min fru och mitt barn så mycket jag kan. Ibland blir det mindre än jag skulle vilja. Vad gäller träning utövar jag konsten att träna så lite som möjligt utan att det får alltför allvarliga konsekvenser för formen. Tyvärr har jag gått får långt. Det finns tydligen en gräns för vad man kan komma undan med. Synd. Jag trodde jag kunde leva på talangen, men det går inte. Man måste tydligen träna också. Så jag får helt enkelt försöka sätta mig ner inom en snar framtid och plita ner något slags träningsprogram om jag vill hänga med Robban när snön har smält och asfalten visar sig igen.
3 kommentarer:
fan samma för mig, nu har jag nog nått gränsen hur lite man kan träna, att träna med Robban skulle jag aldig utsätta mig för
Intressant! Det går att komma ner i källaren på flera olika sätt. Endera tränar man för mycket eller så tränar man för lite.
eller drar man på sig en sjukdom så man faan inte kan träna alls. Ofrivilligt alltså
Skicka en kommentar