Läder

Idag var det tre år sedan jag och Marina gifte oss i Alnö kyrka. Det fick Marina veta av en kompis via sms som gratulerade på bröllopsdagen. Hon rynkade pannan först. Vad dillar hon om? Sen trillade poletten ner. 14 januari. Då skrev hon ett mail till mig och grattade, och jag svarade på det och skrev grattis jag också. Hon på sitt jobb, jag på mitt jobb. Båda offer för det obönhörliga skeendets rätlinjighet. Vi skämdes på varsitt håll en stund. Vi hämtade Noah tillsammans efter jobbet. Han gallskrek hela vägen till bilen, vägrade inse att dagis var slut för den här gången. Efter det åkte vi till City Gross och köpte färdiga lax tournedos med fetaost och soltorkade tomater. Hem i bilen. Alla tre med lågt blodsocker. Vi försökte prata så lite som möjligt för att låta bli att irritera oss på varandra. Det gick sådär. Laxen var god och Noah var duktig. Vi skålade i vatten och ägnade sedan de sista krafterna åt kvällskarusellen med vår son innan vi äntligen fick tid för oss själva. Tre år sedan vi gifte oss. Mmm. Hyrfilm och semlor intogs med ögon och munnar. Nu är klockan halv tio. Sent på kvällen. Dags att sova. Imorgon är en ny dag. 364 dagar kvar till nästa bröllopsdag. Förhoppningsvis en dag med mindre påtaglig vardagsrealism.