Jag vet inte vad jag ska kalla det här inlägget

Jag ser tillbaka på den gångna helgen med en gnutta ångest. Zero träningstimmar. Igen. Ibland tycker jag att jag faktiskt tränar på ganska hyfsat, sen kommer det perioder då jag kan klassas som en soffpotatis. Men jag har varit frisk länge nu, det är i alla fall en bra grej. Det bästa vore förstås att kombinera bra träning med frånvaro av sjukdomar, men jag är glad att jag åtminstone lyckas med en av grejerna. Vet dock inte hur länge det varar. Noah är hemma från dagis idag, med suspekt magsjuka. Så min ångest är en droppe i havet jämfört med min fru spyfobikern.
Vet ni förresten vad som hände med Lövkvist igår? Hade han behövt fler vilodagar efter Flèche Wallonne? Det går uppenbarligen att vinna även utan spurt. Om man heter Andy Schleck och är stark som en oxe.