Hofvettempot

Det var roligt att ställa sig på startrampen och vänta in de sista 30 sekunderna. Det var länge sedan sist. Jag vinkade till Noah och mormor med tio sekunder kvar och såg Marina i ögonvrån på min sida av vägen när jag tog fart.
- "Ta det lugnt, ta det lugnt", sa jag till mig själv när jag ställde mig upp och accelererade de första 100 metrarna. Jag brukar ha en tendens att öppna för hårt, men tänkte inte göra om det misstaget idag. Satte mig på sadeln och sjönk snabbt ner i tempoställning.

- "Hitta en rytm, hitta en rytm, ta det lugnt..." Vänster sväng in mot Svea Livgardes övningsområde. För feg, som vanligt. Bra beläggning på vägen, bara att koncentrera sig på teknik och kraft. Lätt böljande bana med sega motlut. Kände ganska snabbt att det bara fanns en växel i benen. Okej, det blir single-speed, men skit i det och jobba på. Svårt att växla tempo på krönen, ansamling av mjölksyra, reglera farten och vänta in nya krafter. Bitvis kantvind, förbipasserande lastbil, rejält vingel med cykeln. Ovan.

Vändpunkten närmar sig. Jag hatar vändpunkter. Inte själva vändpunkten i sig, utan de efterföljande metrarna när jag ska upp i fart igen. Fy fan, jag orkar knappt bemöda mig med att ställa mig upp. Sträcker mig efter flaskan och dricker några klunkar i upprätt ställning. Munnen torr som en öken. Tappar lite tid på detta, men orkar inte bry mig om detaljer denna dag. Blickar framåt och ser att jag närmar mig Colin Ray, CK Norrtälje, som startade en minut före mig. Alltid trevligt med omkörningar, cykling är inget undantag. Irriterar mig på svettdropparna som nu faller allt oftare och skymmer sikten mer och mer. Saltet torkar och bildar en hinna.

Cirka tio minuter kvar av loppet. Det är nu jag ska kräma ur det sista. Det händer tyvärr inte så mycket. Motluten är sega och jag håller bara anständig fart. Trött. Försöker öka tempot och lyckas få upp pulsen över 160 slag/minut den sista kilometern, maxpuls 175. Ja, det säger en del om loppet.

Sneglar ner på klockan och ser att jag precis tar mig under 40 minuter. Helt okej, min bästa tid på Hofvettempot någonsin faktiskt, men förhållandena var kanske gynnsammare idag, minns inte exakt. Kollar min placering med funktionärer vid målet och hör att en andra plats är säkrad i H30. 17 sekunder efter Juneholt, men tre före Scott. All right, det duger. Efter prisutdelning en kort konversation med dagens segrare. Han tyckte det gick ganska dåligt idag. Ja, vad annat är att vänta. Säg den lycka som varar för evigt. Men det är okej, psykningar hör till, även sanna. Jag var faktiskt närmare Marcus än jag trodde. Nu hör ju till saken att jag tävlade utan aerodynamiska skoskydd idag. Ja, tappade förmodligen en massa tid på det, men det bjuder jag på. ;-)

Fredrikshof har nu haft åtta timmar på sig att publicera en resultatlista på internet, men jag hittar då ingen. Skärpning. Arrangemanget i övrigt toppenbra som vanligt.