Ivan den mänsklige?

Det var rätt skönt att se Ivan Basso på Alpe di Siusi igår. Det såg inte helt lätt ut. Han orkade inte hålla sitt mördande tempo hela vägen. Han grinade illa och var tvungen att slå av på farten emellanåt. Mänskligt. Tack. Jag är så trött på köttkvarnar till cyklister som inte visar några tecken på trötthet trots bergbestigningar som skulle imponera på den mest vindpinade sherpa i Himalaya. Grimaserande ansikten av smärta och mjölksyra vill jag däremot se mer av. Riktiga förebilder. Den äkta varan. Jag vet att det är naivt att tro på det i alltför stor omfattning, men jag kommer alltid fortsätta att titta på cykling och hoppas att ärlighet och naturlig talang oftast vinner över bloddopade fuskare. Eller ibland i alla fall. Det finns hjältar i proffsklungan i Italien och två av dem är svenskar. Förlåt Jonas, tre. Vinn en etapp och slå mig på fingrarna.