Trött

Trots barnvakt mellan lördag och söndag lider jag av sömnbrist. Noah är inte vän med mörkrets timmar längre. Det tär. Jag lyckades ändå cykla en timme i lördags och sprang en stund igår. På Balders. Det var en sån där känn-dig-som-en-medelmåttig-motionär-omgång. Jag är verkligen inte born to run. Långsammare än i höstas, hur nu det ens är möjligt. Lyckligtvis gick lördagens pass på trainern desto bättre. Cykla kan jag fortfarande. Jag förvånas över vilken standard jag ändå förmår hålla med så lite träning som jag bedriver. Fascinerande.