Världens snabbaste däck?

Jag undrar lite grann varför jag inte sög hårdare än jag sög i söndags. Robert Edin mailade mig igår och frågade samma sak. Det kan ju inte vara träningen, skrev han. Nej, det har han ju rätt i. Jag har tränat lite och ostrukturerat hela vintern. Eller ostrukturerat är fel ord. Det har funnits en struktur och tanke bakom träningspassen, naturligtvis, men kontinuiteten har det varit si och så med. Vissa veckor har jag lyckats träna fyra gånger, men oftast har det varit tre, eller två i värsta fall.
Det måste vara cykeln, menade Robert. Ja, om vi använder uteslutningsmetoden är det svårt att komma fram till något annat. Teschnern kändes onekligen bra, det gjorde den. Nytt för i år är också att jag tävlar på kanttrådsdäck. Som nybliven vetegran och hobbycyklist tog jag mig friheten att lägga ner tubklistrandet för alltid. I söndags rullade jag på Bontrager Race X Lite TT Aero - världens snabbaste kanttrådsdäck, om man ska tro tillverkaren. Jänkarna är bra på marknadsföring och givetvis föll jag för den. Långsamma är de i alla fall inte, det bevisar Hofvettempot.

Nu har jag visserligen ett par 23 mm på mina HED-hjul, men jag tycker de sitter ganska bra ändå, i synnerhet på framhjulet, och det är väl huvudsaken, ur en aerodynamisk synpunkt. Möjligen skulle ett 19 mm fram vara ännu bättre, men leveranstiden satte stopp för det just nu.

Eftersom träningen inte har skvallrat om någon form att tala om över huvud taget slår jag fast att det helt och hållet var utrustningen som tog mig till en andra plats på Hofvettempot i söndags. Ja, jag trampade lite också, men det är en oviktig detalj i sammanhanget.