Grus. Det var vad jag och Marina möttes av när vi kom till väg 660 och Stene Gård, startplatsen för tempoloppet i Järvsö nästa vecka. Grus är inget jag gärna förknippar med tempotävlingar, men där låg den, strödd över hela vägbanan av någon oförklarlig anledning. Jag hade ingen lust att utsätta mina tävlingsdäck för den misshandeln, så vi fortsatte på fyra hjul. Efter 3,5 km tog dock eländet slut och en slät asfalt väntade. Jag bytte raskt om, gjorde cykeln klar och satte fart. Nåja, fart och fart, men jag började trampa i alla fall ouppvärmd som jag var. Eller ouppvärmd och ouppvärmd, det var varmt som i en ugn där ute, men ni vet vad jag menar. Vi hade ont om tid, så jag struntade i sånt larv.Det är en vacker sträcka längs Tevsjön som böljar upp och ner. Inga konstigheter att rapportera, bara fullt blås hela vägen som gäller. Ungefär som det brukar på tempolopp med andra ord. Ingen plats för vila. Vid vändpunkten ökade jag takten och såg pulsen skena iväg något förskräckligt trots att jag bara låg på tröskel. Återstår att se om det betyder nåt eller om hjärtat bara spelade mig ett spratt. Stannade när "grusvägen" dök upp igen och lunchade på Stene gård med Marina innan vi rullade hem, och nu sitter jag och pladdrar i telefon, sista dagen innan semestern tar sin början.
Summa summarum från Järvsö. Fin bana bortsett från den tunna filmen av grus på vägbanan de första och sista 3,5 kilometerna. Förhoppningsvis är biltrafiken tät där kommande vecka så en del av det försvinner.
Och jo, jag är trött som en koala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar