Inkrementalism på gott... och ont?

Trots att det är juli och flera tävlingar återstår på cykelsäsongen råder det redan höst i mitt huvud. Mina tankar är redan riktade mot 2010, och till och med 2011, eller 2014. Jag vill ha tid på mig. Jag behöver lugn och ro. Samla mig. Just nu letar jag faktiskt mest efter bäckar. Porlande bäckar att svalka fötterna i. Många bäckar små ska det vara. För ni vet vad det blir av sådana, eller hur?
Jag tänker leta upp bäckarna och studera dem en efter en, betrakta flödet och lära mig av dem, förhoppningsvis inse vikten av det lilla, långsamma vattendragets kraft tillsammans med andra och komma till insikt om att förändring tar tid och kräver tålamod och envishet.
Nu säger jag inte att jag ska bygga Rom, men jag vet att det finns mycket att förbättra. Det första jag ska börja med handlar om min kropp. Jag har varit inne på det förut och det kan säkert tyckas vara en fixering, men det är dumt i kvadrat att väga 80 kilo när jag kanske kan väga 74 kilo och ändå producera samma effekt.
Problemet är bara att det ofta blir fel, att man närmar sig ämnet med för stor iver och förändringslusta. Det går för snabbt och man hinner inte utvärdera vad som fungerar och inte, var gränsen för det sunda och osunda går. Jag vill inte påbörja något i januari som jag inte kan avsluta. Gå in i en snårskog som jag går vilse i. Det har jag gjort förut och inte blivit så mycket klokare av. Jag tänker bara ta bort kilon som inte gör någon nytta på min kropp och det är en tidskrävande process som jag aldrig riktigt gett mig in i på allvar. Små, små förändringar i vardagen ska bli till en stor förändring på lång sikt.
Därför tar jag det väldigt lugnt nu, motionerar i godan ro och låter träningslusten återkomma i den takt den vill. Mitt löpsteg är tungt som en elefants och jag orkar inte springa mer än 40 minuter. Ändå har jag roligt. Pulsbandet ligger hemma och jag vet att för varje steg jag tar kommer jag närmare den där ån längre fram i vegetationen, och tiden.

... Eller så är jag grodan som hoppar i kallt vatten, sakta höjer värmen och inte reagerar förrän det är för sent?