Bortsett från ett lättare löppass har jag inte tränat sedan tempoloppet i Järvsö för en vecka sedan. Idag tänkte jag komma igång med cyklingen igen, men det var ingen bra idé. Ett par minuter in i den första åttan slutade benen trampa. Jag hann knappt reagera. Som att hjärnan skickade SOS-signaler utan att jag lade märke till det. Men det kändes skönt att avbryta. Glädjen och träningslusten är som bortblåst.
Bränd.
Skogsdistans med sprätt
20 timmar sedan
2 kommentarer:
Vänta du bara. Snart inser du än en gång att glädje inte har något som helst att göra med cykling och då, då börjar du trampa igen. Inte ha så stora krav nu!
Det var tråkigt att läsa om din borttappade glädje för cykelåkning Tom, skit i 8or och 4or mm. Ta cykeln och åk ut en par timmar utan krav på att du måste prestera visst antal watt och intervaller så skall du se att glädjen till att cykla kommer åter, så var det för mig för en del år sedan så jag drabbades av en svårartad prestationsångest.
Skicka en kommentar