Språkförbistring och morfin

Idag har jag och Marina hälsat på förlossningen. Vi försökte kommunicera med en polsk läkare, rynkade ögonbrynen åt mumlande undersköterskor och avnjöt en helt smaklös sjukhuslunch. Och så hade vi ont förstås. Som fan. Mest Marina. Eller bara Marina, men jag delade hennes smärta med mitt hjärta. Hennes vänstra rygghalva blixtrade av ondska tidigt på morgonen och vi överlämnade Noah till farmors trygga händer.
Bebisen har använt Marinas ena njure som liggunderlag och fotboll de senaste veckorna och nu fick den helt enkelt nog. Spruta med morfin och muskelavslappnande satte effektivt stopp på eländet, men min stackars utmattade fru drabbades istället av blodtrycksfall av guds nåde och blev illamående och askgrå i ansiktet som följd. Dropp och några timmars liggläge i obekväm sjukhussäng gjorde susen och nu är vi hemma igen. Bebisen? Jodå, han avnjöt sin beskärda del av morfinet och fortsätter spela Godot.