Slutsummering från Pyrenéerna: Tre etapper på 561 kilometer och det enda som har hänt mellan favoriterna är att Alberto Contador tjänade tjugotalet sekunder i Andorra. Det är ett ganska klent facit om ni frågar mig. Visst är det kul att killar som Luis Léon Sanchez och dagens segrare Fedrigo får möjlighet att skina, men underhållningsvärdet har inte varit högt. En gäspning, tycker jag. Mytomspunna Col du Tourmalet fick bara spela en anonym biroll på dagens etapp, belägen alldeles för långt från målgång. Alperna lär bjuda på mer action i det totala sammandraget, men fram till dess får vi nöja oss med fem etapper där ingen av de starkare cyklisterna kommer få utrymme eller möjlighet att dra ifrån sina konkurrenter.På hemmaplan händer absolut ingenting. Beräknad nedkomst för grabb nummer två är idag, men än så länge gör han inga anspråk på att komma ut. En frustrerande och bitvis smärtsam tillvaro för min fru, som mer än gärna ser ett slut på graviditeten nu. Noah gör sitt bästa för att sysselsätta oss på dagarna och om kvällarna hyr vi film (i kväll Patrik 1,5) eller så läser jag Flickan som lekte med elden, Stieg Larssons andra del i Millennium-serien. Mycket välskriven och spännande, rekommenderas varmt.
* Bâiller = gäspa.
8 kommentarer:
Meh, det är väl den filmen som går på bio i höst? Då slipper du ju ödsla tid på att läsa den nu om du istället ser den i höst.. ;)
Med några få undantag ska böcker läsas, inte ses. :-)
Det ante mig att jag skulle få det svaret. Själv har jag alltid prioriterat filmen före boken. Det tar helt enkelt för lång tid att läsa en bok. Ljudbok kanske vore nåt för mig, ska prova det någon gång.
Det tar minst lika lång tid med ljudbok. Om det nu är tiden det hänger på.
Jo men under tiden kan man göra annat. Jag vet många som cyklar tex. ;)
Nästa pryl blir väl ljudfilm, ljudmat och ljudchoklad. Då lyssnar vi på smaskande människor istället för äter själva. Vi slipper även sitta tillsammans och se på film eftersom vi kan lyssna på filmen istället samtidigt som vi diskar eller klipper gräset. Vart går gränsen till när allt börjar bli lite för tidsoptimerat?
Vi kanske redan har passerat den.
Ja, typ. ;)
Skicka en kommentar