Björnjakt

Fem minuter in i löpturen ringde mamma på mobilen. Hon ville varna för björnar. Nyligen har man skjutit en björn på Alnö, men det ska enligt rapporter finnas 3-4 stycken till som strövar runt i skogarna och äter blåbär. Mamma tyckte jag skulle välja något annat än rundan upp till Hovbergsstugan, men jag lät mig inte skrämmas. Hur stora är oddsen? Och det är ju trots allt väldigt skygga djur. Så jag fortsatte lufsa på strandpromenaden längs Alnösundet och vek upp på Dehlinsvägen och satte kurs mot skogarna.
Nu har jag byggt upp det här inlägget som om det kommer en cliffhanger på slutet, men tyvärr, eller lyckligtvis, gör det inte det. Jag mötte ingen björn. När jag nu så här i efterhand läser om hur man ska bete sig vid en eventuell rendez-vous med björn tycks det viktigaste vara att - inte springa. Och vid eventuell attack lägga sig ner och spela död. Se dem lugnt i ögonen och prata ska man göra också. Det måste dock vara i momentet innan attacken, gissar jag. Lite svårt annars. - "Öh du, måste du tugga så frenetiskt på min lårmuskel?"