Man kan gräva sin egen grav med effektbaserad träning om man inte aktar sig. Det är en sak som är säker. Skit också. Säsongen 2010 får nog bli en smula experimentell i väntan på ett lite mer mognare 2011. Jag inser att det kan bli svårt att göra allting rätt som nybörjare. Förblindande ambition i kombination med en varvtalsoberoende ergometer kan få vem som helst att kräla i överträningsstoftet. Ett på förhand uttänkt sweet spot-pass kan med lite krydda och dum envishet bli ett rent tröskelhelvete. Några sådana missar i rad och man är på god väg ner i ett svart hål. Det positiva är att jag är medveten om problematiken och riskerna. Och fördelarna. Nu gäller det bara att hålla tungan rätt i mun, våga lyssna på kroppen som det så klyschigt heter, och skruva upp belastningen i godan ro.
2 kommentarer:
Ja, det är svårt att smita undan på något varvtalsoberoende...
Nej, jag försökte leka kurragömma idag, men den hittade mig hela tiden.
Skicka en kommentar