It's a korv

Alright, I have a confession to make. Idag tog den finska korvdjävulen mig i besittning. Vi hade just ätit middag tillsammans med farmor och farfar på Alnö när den helt plötsligt bara låg där. Ja, korven alltså. Naken och blottad, på köksbänken. Farfar måste ha lämnat kvar den sedan han gjort i ordning Noahs middag, för vi andra åt lammstek med kantarellsås. Jag tog bara en tugga först, ville bara smaka. Det var ju trots allt herkkulenkki, världens godaste korv. Och en tugga är ju inte så farligt, eller hur? Helt oskyldigt. Men så blev tuggan till två tuggor. Jag såg mig omkring i köket. Ingen hade sett mig. Så jag greppade tag om korven igen och tog en munsbit till. Himla gott. Nu var det så pass lite kvar av korven att det kändes konstigt att lämna den där, stympad på köksbänken. Några snabba ögonkast åt sidan och sedan var det gastronomiska konstverket från grannen i öster spårlöst borta. Jag hade syndat. Och det här är min bikt. Förlåt mig.