VM-tempot herrar, Mendrisio

Jag har svårt att hitta orden när jag ska försöka beskriva Fabian Cancellara. Han saknar motstycke. En tempodemon som cykelvärlden inte skådat förut. Någonsin. Det är stora ord, men inte för stora. Hans första varv på VM-banan i eftermiddag är det värsta jag sett i tempoväg. Övriga världseliten kan knappt träna pacing bakom honom. Segermarginalen kunde ha blivit större, men Cancellara sparar krafterna till söndagens linjelopp för en historisk dubbel. Är banan för tuff för honom? I den här formen vet jag inte. Dagens insats var en fantastisk uppvisning hur som helst. Kraften, frenesin, kadensen. Allt imponerar. På första varvet körde Cancellara över första backen som om det bara var ett litet farthinder. Han får inte vara dopad. Då rämnar min värld. Han får inte vara för bra för att vara sann. Jag tror på honom.
Gustav då? Ja, vad ska man säga. Världsklass. Ett väl disponerat lopp. Han var väl medveten om sin schweiziske lagkamrats iver att visa upp sin överlägsenhet inför den jublande hemmapubliken. Gustav blev passerad och förnedrad, men sedan bet han ifrån på ett beundransvärt sätt och bärgade silvret utan problem. En svensk tempokung utan konkurrens.
Fredrik fick det inte att lossna, benen vill inte vara med på noterna, så en planerad fartökning sista varvet blev en tråkig motsats i stället. Sånt händer. Kroppen är inget urverk. Jo, Cancellaras tickar på som en Swatch med turbo, men så är han ett fenomen också.
Tom Zirbel var annars en trevlig bekantskap. En tung pjäs som cyklar riktigt vackert och effektivt, inte helt olik Valhalls Per Strömblad faktiskt. Nu lär inte den jämförelsen dyka upp på Cyclingnews, men ni som tävlat mot Per förstår kanske vad jag menar.
Dagens expertkommentator på SVT då? Jo, Magnus Bäckstedt hade sannerligen betydligt mer vettigt att bidra med än Ljungskog. Grabben har alltid haft ett välsmort munläder och dagens sändning var inget undantag. Men när det brann till zappade jag över till Eurosport för att få den perfekta helheten.