Att kalla Zenon Jaskula för ett one hit-wonder är kanske att ta i, men särskilt långt ifrån är det inte. Jag hade i alla fall aldrig hört talas om honom före Tour de France 1993, men väl där blev jag bekant med den svavel- och kiselosande polacken från Gorzów, som pappa, brorsan och jag brukade skämta om honom. Det var som om han var hämtad direkt från något obskyrt polskt industriområde, förgiftad av föroreningar och fått kroppen härdad av det ogästvänliga klimatet. Enkelspårig, oteknisk men med en outsinlig kraftkälla. Driven av en högst suspekt form av energi, som så många andra på det glada 90-talet, misstänker jag.
Fanns han med i en utbrytning låg han garanterat ständigt på sista plats, oförmögen att ligga på rulle, hela tiden en halv eller hel cykellängd efter framförvarande cyklist. Här skuggar han Rominger, Indurain, Mejia och Hampsten. Den väldige spanjoren gick som vanligt inte att stoppa, men Jaskula var snubblande nära att sluta tvåa totalt. Det var på den sista tempoetappen som Rominger kunde ta sig förbi. En etappseger blev det för polacken, som spurtslog nyss nämnde schweizare upp till Saint-Lary Soulan i Pyrenéerna. Fint klipp från Youtube, där vi även kan se gamle Stephen Roche i gott slag.
Andra nostalgiska minnen från den tiden? De livsfarliga spurterna mellan "The Tashkent terror" Abdoujaparov, Cipollini, Nelissen och Ludwig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar