Klockan är 06.08 på morgonen. Jag sitter i bilen och ur högtalarna hör jag Tracey Thorns "It's all true" på P3. Tunadals sågverk skymtar förbi på min högra sida till den elektroniskt puttrande popmelankolins ljudmatta. En regnig höstnatt väntar på sin morgon. Mörkret tar sina sista andetag. Jag är ensam och njuter av den där sällsynta, meditativa känslan av flow som bara kombinationen av bilkörning och musik kan ge upphov till.
Det råder en total frånvaro av tankar. Jag bara är. Jag kör, men transporten är näst intill omedveten. Jag förflyttar mig fysiskt, men sträckan och tiden suddas ut i takt med vindrutetorkarnas monotona arbete. Ett eget transcendentalt mikrokosmos, isolerat från kalla vindbyar och smattrande regn. En kort stund av personlig frihet. Alla sinnen både närvarande och avtrubbade. Allt är över på fem minuter, och efteråt kändes det som ett ögonblick av evighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar