En comeback med sug

[SUNDSVALL]
Penicillinkurer, muffins och chokladbollar.
Tom Wieselblad har 22 tunga dagar bakom sig. Bokstavligt talat.
I morgon tisdag är det över.
Comebacken alla har väntat på är här.
- "Alla vet jag väl inte, men det ska bli skönt att komma igång igen", säger han blygsamt när vi träffar honom i TV-soffan på måndagskvällen. Tinas hurtiga Cook-along skymtar i bakgrunden. Tom gör ett något rundlagt intryck när han sitter tillbakalutad och vilar händer på magen, men dementerar bestämt en viktuppgång:
- "Det har gått förvånansvärt bra att hålla vikten de senaste veckorna faktiskt. En 100 procentig dementi är kanske lite felaktig, men det handlar inte om många kilon. Ett par, högst."

STOLT

Han berättar med stolthet i rösten om tiden som gått, om de många äventyren med smöret, sockret och fingrarna i mjölpåsen. Bakverken har formligen poppat fram ur ugnen och den lilla frysen är numera fylld till bredden med muffins och andra härligheter.

Men det som till en början var förknippat med lust och glädje har den senaste tiden blivit ett tungt ok att bära.
- "Jag har fått dåligt stöd av familj och anhöriga. Vänner och bekanta som kommer på besök äter väldigt lite av mitt fikabröd. De säger att de tycker om muffinsarna, så det handlar inte om det, utan mer om deras bristande deltagande."

ENSAM I SOCKERSTORMEN

Han berättar om svåra stunder då han fått offra sig och tvingat i sig återstoden av många fyllda bullfat. Att slänga eller spara kommer inte på fråga.
- "Jag klarar inte av det. Det går bara inte", säger han och tittar ner.
Sockerdjävulen är ständigt närvarande i Wieselblads liv och som hobbycyklist med orealistiska målsättningar har det blivit hans tuffaste motståndare. Den ofrivilliga vilan i samband med bakteriellt insjuknande har inte gjort det hela lättare, då sträckan till skafferiet tycks bli kortare när han inte tränar.
- "Jag känner inte av någon träningsabstinens trots all vila, men saknaden av endorfinpåslag verkar ändå ha negativa effekter i form av ångest, sockersug och mera ångest. Det är en ond cirkel jag har svårt att ta mig ur själv."

COMEBACKEN OCH FALLGROPARNA

Ensam är trots allt stark i det här fallet, då Tom helt på egen hand bestämt sig för att börja träna i morgon. Han vågar sig inte på en prognos om träningspassets utfall, utan är bara glad att få gränsla sadeln igen. Tillbaka där han hör hemma.
Men bara några meter därifrån, ett par steg genom hallen, finns frysen i köket med sina ständiga lockrop. Viskande muffinsar och förföriska chokladbollar, alla redo att kasta en skugga över drömmarna igen.
- "Jag har lärt mig att leva med det här nu och tar en dag i taget."