Det är inte lätt att heta varken Martin Hansson eller Thierry Henry dessa dagar. Hansson missade en klar hands i ett helt avgörande läge av en VM-kvalmatch och Henry missade chansen att bli St Henry med hela det irlänska folket, som Frederic Pavlidis skriver i DN.Gamle mittfältsstrategen Emmanuel Petit uppmanar sina landsmän till dämpat firande, medan Irlands justitieminister kräver omspel av matchen. Det märks att fotboll är världens största sport. Få andra sporter kan mäta sig med dess förmåga att sätta fyr på hela nationers känsloregister. Det är nästan på liv och död.
Det hade varit en uppfriskande fläkt av fair play om Henry erkänt sin hands direkt till Hansson. Absolut. Uppeldad av en fanatisk hemmapubliks enorma segervrål och möjligheten att föra sitt land till ännu ett VM-slutspel gjorde det dock för svårt. Den kortsiktiga vinsten var betydligt större än den långsiktiga, just då, i det ögonblicket.
Som idrottare med vinnarskalle fullpumpad med adrenalin är det inte helt enkelt att vara rationell och förnuftig. Det är alltid lätt att vara efterklok.
2 kommentarer:
Vilken skillnad är det på Henrys handling och t.ex. Di Lucas, finns det olika grader av fusk? Olika grader av moral? Filma till sig en straff i en VM-final som kan bli direkt avgörande var på skalan hamnar det jämfört med att EPO-dopa sig inför Giro d Italia. Listan kan göras lång. Mitt ställningstagande är glasklart och det är att allt fusk är lika förkastligt. Den person som kan glädja sig åt en framgång baserad på fusk måste enligt mitt sätt att se det vara i ordentligt moraliskt förfall.
Jag tror inte det var många som gladdes åt det sätt som fransmännen vann på, inte de själva heller.
Fotboll är till skillnad från cykling en bedömningssport där det är upp till tre domare att bedöma spelet och tillämpa de regler som finns. Tre par ögon räcker inte alltid till att fånga upp vad som händer i alla blixtsnabba ögonblick och matchen mellan Frankrike-Irland är ett exempel på när det blir tydligt och konsekvenserna tråkigt ödesdigra, men än så länge är det det som gäller, trots att videoupptagningar i efterhand skulle lösa många sådana problem (men fördröja spelet).
Fusk är alltid fusk, när jag tjuvkikar på en kompis matteprov och svarar rätt på en fråga, när Henry reflexmässigt men medvetet tar bollen med handen i straffområdet eller när Di Luca systematiskt dopar sig inför stora cykellopp.
Men är det lika grovt fusk och är vi alla tre lika omoraliska? Inte i mina ögon.
Skicka en kommentar