Kent ser rött

Och vad ser jag? Det vore strunt att recensera ett album efter bara några få lyssningar, men jag känner för att vara lite struntig så jag ska säga vad jag tycker i alla fall. Problemet med Kent för mig är att jag för varje skivsläpp efter Vapen & ammunition väntar på ett nytt Vapen & ammunition, och det funkar ju inte. Då är jag dömd att bli besviken för all framtid. Röd är en helgjuten platta med en Jocke Berg i textmässig toppform, men jag saknar melodier. Stämningen är tät och mörk och intensiv, men jag känner redan nu på mig att jag kommer att lessna på detta ganska snart. Höjdpunkt: "Hjärta".