Palle

När jag tänker på Roger Palmqvist är den första minnesbild jag får av honom från Alnö centrum. Han cyklar förbi Konsum och hejar glatt på någon han känner. Eller så står han utanför Karl-Axels kiosk med cykeln lutad mot väggen och pratar med någon han inte känner. Sådan var han. Alltid nyfiken på nya samtal och bekantskaper. På sig har han Sundsvallscyklisternas jacka. Hade han någonsin något annat på sig? Grönt, rött och vitt. Det går nästan inte att nämna Palle utan att nämna Sundsvallscyklisterna i samma mening. De var synonyma med varandra. I alla fall för mig. Det är så jag minns honom. Som en eldsjäl. Ständigt närvarande och aktiv i föreningslivet, både som tävlande och organisatör.
Han slutade tävla ungefär samtidigt som jag började, men vi kände varandra sedan tidigare, Alnöbor som vi båda var. Min storebror var med i klubben i mitten på 80-talet och från den tiden är det Palle jag minns mest och bäst. Han var en profil och en naturlig mittpunkt, utan att framhäva sig själv. Palle var en vass tempocyklist, men även om han säkert gillade tävlingsmomentet tror jag att mötet och umgänget med klubbkompisar och andra vänner var det som skänkte honom störst glädje på cykelresorna runt om i landet.
Det var med sorg och saknad jag på onsdagen fick veta att Roger lämnat oss efter en kort tids sjukdom. Minnet av honom kommer dock att leva kvar.