
Med Noah var problemen med tidiga uppstigningar mindre. Då fanns inget äldre barn att ta hänsyn till. Då kunde han gott få ligga och pladdra i mörkret. Då kunde vi ligga kvar under täcket och dra oss.
Nu brinner det i buskarna vid första antydning på monolog i spjälsängen. Noah uppskattar inte sin lillebrors minaretliknande egenskaper på morgonkulan. Nej, upp i bärselen och ut ur sovrummet med detsamma. Vi får rulla ut bönemattan i köket i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar