Det är svårt att se 2010 som något annat än ett mellanår för cyklingen. Två barn i den här åldern tar ut sin rätt, jag känner det. Mer och mer. Ta i dag till exempel. Planerat pass på kvällen. Kvällen kom, men jag orkade inte. Eller orkade inte är väl fel ord, men det blev inget. Pannbenet var inte hårt nog. Mentalt dränerad.
Jag ville spendera dagens sista timme eller två med min fru. Jag ville sitta och prata med henne i TV-soffan. Varva ner och se henne, på riktigt. Ibland kan hela dagar gå utan att vi ser varandra. Allt bara snurrar på. Det är spinn på vardagen om man säger så. Vi spinner för livet.
När jag väl tränar går det rätt okej och det är kul, men 3-4 timmars träning i veckan är i minsta laget för att kunna drömma särskilt stora drömmar. Jag inbillar mig att det kommer gå bättre när Alve är något år äldre och sover stadigare. Går att förutsäga. Äldre barn innebär givetvis nya och annorlunda utmaningar, men jag tror ändå det kommer passa bättre. Lättare med rutiner. Rutiner är bra när man vill träna. Hitta luckor.
I morgon öppnar vi lucka 13. En ny dag för familjens lucia och hennes tre stjärngossar. Kanske blir det träning då?
Mycket på jobbet och hårdkörning
18 minuter sedan
2 kommentarer:
Skönt att höra fler inte kör mer än 3-4 tim/v. Man vill ju dock inte släppa tanken på framgång nästa år. Nu är det dock föräldraledighet för min del så nu kommer 10-15 tim/v va en baggis, eller? Du verkar långt nere i skiten nu men tänk positivt, du är ju bara ca 30, det finns ju h40 o
h50 då ungarna är stora.
Kör hårt
10-15 timmar grenspecifik cykelträning när jag är pappaledig? Omöjligt. Att lalla med styrketräning och annat när parveln sover eller leker på golvet måhända, men cykling? Svårt att tänka mig.
Kör hårt du med.
Skicka en kommentar