Många vill dra paralleller mellan längdskidåkningens masstart och landsvägscyklingens linjelopp. Det är lite grann som att jämföra päron och äpplen. Ska vi ta likheterna först? Okej. Alla startar samtidigt. Kan vi ta olikheterna nu? Okej, bra. Cyklisterna har hjälmtvång, det har inte skidåkarna. Det tävlar i mössor. Oväsentligt? Kanske, men vi kan ju kanske fråga oss varför ändå.
Cykling går mycket fortare. Cykling avgörs på asfalt. På vägar.
På v-ä-g-a-r.
Cyklisterna får plats många i bredd. Det är lättare att röra sig i en cykelklunga. Det attackeras mer i en cykelklunga. Det finns en helt annan grad av element of surprise, om jag får sno lite från engelskan här. Det är jävligt svårt att komma farande på andra sidan spåret och vissla förbi täten i skidklungan med hög fart och direkt få 20-30 meter. Det händer inte. Nej, i stället måste du knuffa dig fram, kanske rent av köra upp en stav i häcken på nån för att hitta en väg genom snåret av skidor och stavar. Och när du väl stångat dig upp i täten och vill rycka så har du hela bandet av skidåkare flåsandes i nacken.
En ännu roligare detalj är att både skidåkarna och tittarna måste genomlida en bana på 2,5 km som ska köras tjugo gånger, allt för en billigare TV-produktions skull. Förlåt, jag glömde publiken på plats! De måste tycka det är jätteroligt med det där långa pärlbandet av skidåkare som skuggar varandra varv efter varv efter varv. Hilarious! Skiddräkterna är ju så fina och färgglada! Och är det isigt och kurvigt får de säkert avnjuta både vurpor och stavbrott.
Men hallå, säger nån! Skidåkarna har ju inte fattat det här med att köra i lag ju! Alla kör ju med huvudet under armen och hjälper inte varandra. Men kom igen för fan. Vad ska de göra? Näe vaddå, de borde ju skicka iväg ett tidigt gäng som på cykeltävlingarna, så får de andra nationerna jobba. Mmm. Säkert. Fy fan. Det suger. Erkänn. Det är själlöst och värdelöst. Ett jävla jippo.
Fördelar finns dock, men det handlar mer om TV-produktion än något annat, framför allt när världscuptävlingar körs nere på kontinenten. Så fort skidåkarna lämnar skandinavisk mark är det som att TV-producenterna inte alls begriper vad det handlar om längre. Tävlingar med intervallstart blir fullständigt massakrerade. Det finns ingen tanke eller planering bakom sändningarna över huvud taget. Nove Mesto brukar vara skräckexemplet. Producenten tycks dra startnummer ur en tombola som får avgöra vem de ska visa i rutan. Det är tammefan på gränsen till ofattbart. Det är inte kärnfysik det handlar om direkt! Läs på och sätt dig in i vilka skidåkare som är bäst! Vid dessa tillfällen är nästan masstart att föredra, men det är av en synnerligen tråkig anledning.
Längdskidtävlingar med intervallstart har naturligtvis nackdelar också. Vissa kan ha tur med lottning av startnummer och hänga på när snabbare åkare kommer ikapp och på så vis få en "gratis" resa till mål. Tidigare delades startfältet in i fyra startgrupper för att minimera att sådant skulle hända, men då kunde å andra sidan de yttre förutsättningarna ibland skilja ganska mycket. Så intervallstart är ingen perfekt lösning det heller, men den är bra mycket bättre än masstarten. Och den skulle kunna bli ännu bättre än vad den har varit, med proffsigare och mer ambitiös TV-produktion, men det kostar pengar och kräver tankeverksamhet, och i och med det är det också uteslutet.
För bättre och någorlunda underhållande masstarter skulle mycket bredare spår krävas, där åtminstone fem skidåkare i bredd får plats utan problem, hela tiden. Gärna lite längre slingor också, åtminstone fem kilometer så vi slipper dö av tristess. Och mer utslagsgivande banor, eftersom det är mycket svårare att rycka på samma sätt som i cykling.
Ge oss i alla fall femmilen tillbaka i sin ursprungliga form, så vi får någonting att se fram emot när det drar ihop sig till stora mästerskap.
Det längsta passet på 5 månader och en ny samarbetspartner!
56 minuter sedan
6 kommentarer:
Jag, som är skidåkare, har ingenting emot masstarter. Men som du säger så behövs tuffare och framför allt bredare banor. Samma sak gäller med sprint-tävlingarna. Kanske inte att banorna behöver vara så tuffa, men mycket bredare. Dusseldorf är ju ett skämt. Har man tur, och konkurenterna är snälla, så kan man åka två i bredd på den långa rakan. Sen klagas det över incidenter och brutna stavar. Klart som fan det blir trångt när sex man ska dela på tre meter, i fristil dessutom.
Att fristil inte är längdskidor på riktigt är dock ett helt annat ämne, som jag hoppas du tar upp senare i denna utmärkta blogg.
Det är skillnad till som du glömde, det är tyngre för den som åkar först i spåret, en faktor som saknas på asfalt. Nu spelar det ingen roll då det oftast är en svensk som gör "grovjobbet" och plogar för nån Norrman.
Jag håller i princip med dig men tycker ändå inte att det taktiska är fullt utvecklat, nu är det massstarter som gäller och då borde man göra det bästa av situationen och försöka med lite nya taktiska grepp. För man vinner faktiskt där framme vid den lilla linjen, inte för att man gör jobbet.
Ett problem med det taktiska i skidlopp är att det är väldigt få nationer som skulle kunna utöva någon form av tävlingsavgörande taktik. I dessa nationer som har möjlighet till detta finns flera duktiga åkare som alla vill vinna. Det finns ingen lagkultur i skidor, som det gör i cykel.
Och i cykel är det också tyngre för den som ligger först. Ju. Även om inte asfalten är strävare, så finns ju vindmotståndet i större utsträckning.
Jag hade inte tid att göra en bra dissektion. Det blev lite mellanstadiebiologi av det hela. Ska vi jämföra cykel och skidor så är det ju tyngre att dra i cykel. Luftmotståndet är inte alls lika stort i skidåkning och friktionen är ju densamma för alla skidåkare OM INTE det snöar måttligt till kraftigt förstås.
Rent taktiskt kan jag bara tänka mig en förbättring i masstart, och det är att någon större nation, säg Sverige, offrar sina gubbar tidigt genom att hålla hög fart åt Anders Södergren, som sedan sätter allt på ett kort sista milen och försöker skaka av sig de sista konkurrenterna. Så mycket mer än så är svårt att göra, på grund av de begränsningar masstarten i sig innebär.
http://www.youtube.com/profile?user=GundeWassberg Här fanns det grejer må jag säga.
Tack! Pers lopp i Muonio är en pärla.
Skicka en kommentar