Murphys lag

Ibland blir det inte som man tänkt sig. När distanspasset fick stryka på foten hoppades jag kunna köra två tjugor på eftermiddagen eller kvällen, men Alves skitnatt senast var ett tecken på att något var fel. Dagen har fortsatt i moll och till slut fick vi låta läkare på primärvårdsjouren kika i hans öron.
Mycket riktigt. Öroninflammation. Ni som haft det vet att det inte är någon lek, än mindre för en parvel som Alve. Kåvepeninen slevade han i sig som den tappre soldat han är, så förhoppningsvis är han tillbaka i gammal god form snart. Jag behöver lite längre tid än så för att nå gammal god form, och helst några avklarade distanspass på vägen.