Godis är gott

Jag sitter och äter lösgodis. En rejäl näve. Jag har ganska små händer i och för sig, men ändå, jag unnar mig det. Träningen har rullat på fint på sistone och nu tänkte jag fira det med sötsaker från Karamellkungen. Colan vilar jag från för tillfället. Två vita veckor så här långt. Är det därför träningen har gått bra? Surar jag ner benen med colan? Med tanke på de mängder jag brukar bälga i mig är det inte otänkbart. Tyvärr känner jag inte av något minskat sockersug. Det finns kvar. Djävulen på min vänstra axel. Den nästan ständigt viskande rösten. Ja, ja, han får väl viska då. Inte så att jag väger 200 kilo och boffar i mig chips och godis varje kväll ändå. Nej, i kväll äter jag med gott samvete. Jag lovar.