Somliga morgnar är mer harmoniska än andra. Båda barnen fullt påklädda. Varma, svettiga, otåliga, snuviga. Var är nycklarna? Letandet, kallsvetten, irritationen, förbannandet.
Det desperata telefonsamtalet till frun. Har du sett nycklarna? Korta ordväxlingar. Klick.
Den äldre frågar för femtioelfte gången vad jag letar efter. Nycklarna har jag sagt!!! Han ber mig leta efter tåget Thomas. Jag biter mig i tungan. Klädesplagg flyger och far. Jag ser nycklarna!
Ut, lås, nerför trapporna, in i bilen, på med bälte, upp till dagis, snart hemma igen.
Men... Var är hans ryggsäck? Ryggsäcken med alla kläder?
Pappa måste åka tillbaka och hämta. Lillen skriker ilsket. Tittar på mig. Som om han förstår. Iväg igen. Hem igen. Hittar ryggsäcken i hallen. Mot dagis. Igen. Lämnar ryggsäcken. Hej då.
Och så till slut hemma. Igen.
2 kommentarer:
Och ingen kan du skylla på heller.
Jo, mig själv. ;)
Skicka en kommentar