På kroken

Mamma menade förstås väl när hon skänkte mig en taxipeng för brådskande bilskjutsning efter jobbet, men timingen kunde inte ha varit sämre. Kontanta pengar i min hand precis i samma ögonblick som vi passerar ICA Supermarket på Alnö. Okej, inget märkligt med det, problemet var bara att Krokens munkar låg i bakhåll på parkeringen. Ja alltså, helt seriöst, det fanns ju inget att göra! Jag blev ett hjälplöst offer för slumpens oberäknelighet. Det gick ju inte att lämna ön UTAN färska munkar med kontanter i bilen. Det hade varit brottsligt!
Åh, doften, ni skulle ha känt doften när jag närmade mig det mobila bageriet. Knäsvag stapplade jag fram och kapitulerade. Jag köpte en extra för bilfärden. Grävde i påsen, kände strösockret och de varma munkarna. Minnesbilder av pappa dök upp. I min barndom hade han för vana att slita upp korvpaket med bilnyckeln när vi hade varit och handlat. Jag brukade också smaka. Så vi satt tillsammans i bilen och åt korv. Allt från falukorv till prinskorv och finska motsvarigheter. Nu satt jag ensam och åt en munk. Delad glädje är dubbel glädje, men det här var inte dumt det heller. Som vanligt åt jag för snabbt, hann knappt registrera vad som hände innan den var borta, men underbart är kort brukar man ju också säga.
Noah åt andäktigt sin munk till efterrätt efter middagen, så där har jag en pålitlig bundsförvant för framtida gastronomiska äventyr i bilkupén. Självklart ska traditionen föras vidare.