Far och son Juneholt log överseende mot mig när vi pratade strax innan starten av Hofvettempot i söndags. Min dramatiska sänkning av styret i vintras kom nämligen på tal. Fem centimeter. Marcus hade sänkt några millimeter. Det står kanske fårskalle eller tokstolle stämplat i min panna, vad vet jag.
- "Men du får gärna sänka mer", sa Marcus och berättade om sina misslyckade experiment i samma ärende genom åren.
Det är väl så. Det kan bli för mycket av det goda. Jag har gått vilse i skogen. Därför grämer jag mig över den inställda tävlingen i Västerås. Jag har nämligen gått tillbaka till ruta ett igen. Typ. Kikade på några bilder från SM-tempot i Huskvarna 2005 där jag slutade på nionde plats mitt första elitår. Styret högre och armarna något bredare isär. Mer syre, mer kraft. Förmodar jag. En jävla massa träning också förstås, som jag inte har bakom mig nu, men ändå, det ligger en hund begraven här.
Beskedet från CompuTrainern efter förändringen är odelat positivt. Det känns bättre. Siffrorna är bättre. Trots knackig kropp och form. Möjligtvis slår jag ett större hål i luften nu, men det kanske det är värt.
Party!
18 minuter sedan
4 kommentarer:
Ett chopperstyre och en limpa är inte att tänka på?
Jag utesluter ingenting!
Meeeen, på computranern får du väll hela tiden bättre effektsiffror ju mer syre du kan ta in, och därmed hur längre upp du sitter.
Medans vindmotstånd spelar in i verkligheten också och gör att man måste ha en avvägning mellan aero och effekt!?
Jo, självklart, men det är ändå roligt att se vad så små justeringar gör.
Skicka en kommentar