The end

Synd. Jag hade väldigt gärna fortsatt, men asfalten tog slut. Vägen mot Västansjö var en ny och trevlig bekantskap för mig. Fantastisk beläggning och ett böljande landskap. Jag var ute i 2½ timmar och trotsade min envisa förkylning, som nu är inne i vad jag hoppas är ett slutskede. Näsan rinner som en vattenkran och jag kan inte stänga av den. Bara att snyta sig rödmulen och vänta.
I dag är det vårstädning på dagis. En återkommande höjdpunkt för oss föräldrar. Ni som inte minns vad jag skrev om det i fjol kan läsa här. Det lär bli en repris i eftermiddag.