I morgon åker två klyktattare till de jämtländska skogarna för att klämma tempo i Hammerdal. En för första gången, den andre för femtioelfte gången. Jag hoppas Klas blir lika biten som jag blev en gång i tiden. Vilka förhoppningar hyser jag inför morgondagen då? Marina skickade precis ett sms från Vårruset att det hade varit jobbigt, men roligt. Det är väl ungefär så jag vill känna när jag skurit mållinjen. Jobbigt är det alltid, men har det varit roligt brukar det ha gått ganska bra också. Jag vill känna en klar förbättring från Hofvettempot. Det är det viktigaste. Att det går åt rätt håll. Att det känns bra.
6 kommentarer:
Jag är mest ängslig jag... att ni ska ramla och blöda. Eller köra vilse, eller fastna i översvämningar. Men det är ju jag det! Lycka till och kör hårt.
Fasen vad kul! Ses i Edefors...
Asså jag har bott i Sundsvall i hela mitt liv men har aldrig fattat varför vi kallas klyktattare? Har hört de flera gånger... Vad kommer det ifrån?
Så här säger Wikipedia:
"Klyktattare är en ursprungligen jämtsk nedsättande benämning på person från Västernorrlands län.
Epitetet klyktattare uppstod när bilarna i Västernorrlands län fick länsbokstaven Y (en klyka) på sina registreringsskyltar."
Ta med dunjacka och toppluva, det är ingen värme i de jämtländska skogarna
ahh där lärde man sig nåt nytt tackar tackar=)
Skicka en kommentar