Otroligt. Jag har kommit långt i min pannkakiska utveckling. Det fanns en pannkaka kvar när jag och Noah frossat klart. Proppmätta var vi båda två. Det fanns inte plats för en till. Ändå hörde jag den sista pannkakan ropa mitt namn om och om igen när jag plockade undan efter lunchen.
- "Kom... Kom och ta mig... Det finns grädde kvar... Och krusbärssylt... Kom... Kom och ta mig..."
Men vet ni vad? Jag tog upp den med min bara händer och lade ner den i en matlåda. Stängde locket och ställde varsamt in den i kylskåpet. Sparade den till min fru som får äta den till mellanmål när hon kommer hem från jobbet. Det är kärlek det. När man offrar sig så. Stort.
Fredagsmys på Monarken och ny iPad
2 timmar sedan
2 kommentarer:
Rullad pannkaka med mycket honung på är en förträfflig Powerbar... Mycket godare och något att verkligen se fram emot vid kaffestoppet på lämplig mack.
Ja, det förgyller vilket grått distanspass som helst.
Skicka en kommentar