I onsdags var jag 32 år gammal. I dag är jag 92. Det är så det känns i alla fall. Min kropp är söndertrasad. En spillra av sitt forna jag. Utan Klas hjälp hade vi förmodligen inte överlevt flytten, så tack för livräddningen. Jag ska försöka träna i dag. Sätta mig på sadeln och se om jag kan röra benen i de gamla välbekanta cirklarna, men efter alla möbler och kartonger jag burit upp och ner i trappor gissar jag på att det blir mer kvadratliknande tramptag.
Det nya villalivet har börjat. Jag har inte hunnit reflektera över det faktumet ännu, men jag lär återkomma i ämnet vad det lider. Just nu står fokus på att bringa ordning i kaoset och dessutom få fart på cykelbenen igen. Wish me luck.
1 kommentar:
Välkommen till Timrå, här härdas man till stål. Nu slipper ni att vara med och avbetala på simbasängen.
Skicka en kommentar