Sött blir surt

Gillar ni surströmming? Det har aldrig riktigt varit min grej, men i går kväll gjorde jag åter igen ett försök att komma underfund med den stinkande lilla firren. Mor, far och storebror till sällskap. Samtliga inbitna surströmmingsälskare. Tunnbrödet fanns på plats. Likaså den kokta potatisen, råa löken och smöret förstås. Ölen och nubben fick jag tyvärr snällt avböja eftersom jag ville ta mig hem i fyrhjulingen.
Hur gick det då? Jo, helt okej. Rensade tre stycken, fläskade på med mycket smör, lök och potatis och fick i mig hela mackan. De andra fortsatte på både andra och tredje medan jag själv kände att en omgång fick räcka för smaklökarna denna gång. Jag säger till när de hämtat sig från chocken.
Ryktet om min surströmmingsmiddag spred snabbt ringar på släktvattnet och snart hade jag både morbror och morfar i luren som ville förhöra sig om hur det hade gått och om jag trodde att jag skulle få sova bredvid frugan på natten. Allt gick bra i sovrummet, men möjligen sov hon med ryggen mot mig ovanligt mycket.