Rent effektmässigt gjorde Fredrik Ericsson ett bättre lopp på den 40 km långa tempoetappen i Laxå 3-dagars än SM-tempot där han tog guld före Gustav Larsson samma sommar, 2008. Nu var det ingenting han behövde gräma sig över eftersom det ändå räckte till seger i säsongens viktigaste lopp, men det visar att man inte alltid gör sin bästa insats när man tror och hoppas att man ska göra det.
I kväll körde jag fem stycken åttor med två minuters vila emellan och registrerade 320, 330, 340, 350 och 360 watt på dem, i den ordningen. Nu var visserligen inte den sista åttan hundraprocentigt sockersöt, men det kändes ändå väldigt behärskat och kontrollerat. Jag hade mycket bra ben. Bättre än för en vecka sedan. Tur att inte jag heller behöver gräma mig.
Balsam för själen
11 timmar sedan
2 kommentarer:
Vilken väg körde du??
Källarvägen. Grym asfalt.
Skicka en kommentar